MadeleineClaesson : Nytt inlägg inom 1,5 år! Heja!

... Lille katt, lille katt lille söte kaattaa...
... Jag är en liten undulat som fått för dåligt med mat...
...En liten Eila balanserade, på en liten liten spindeltråååd...
...Heja Eila starkast utav alla, men hon tycker inte om att slåss...

Bara barnlåtar och visor här hemma numera. Så länge Eila är glad!

Mitt liv som "hemmafru" knallar på. Vi börjar få in något som kanske kan kallas för rutin nu, vilket är himlans skönt! Går ju att beskriva mer ingående, men ut ungefär så här:

Vaknar mellan 4-6 på morgonen, men somnar oftast om efter lite amning.
Går upp runt 9-tiden.
Sedan mat med ca tre timmars mellanrum under dagen.
Vila/tupplur 2-3ggr, 30-40 min åt gången.
Somnar för natten vid ca 21.

Så här har dagarna sett ut i över en vecka, och hoppas det håller i sig!
Mina skönaste timmar på dygnet är efter Eila har somnat för natten. Den tiden är guld värd! Kunna släppa mammarollen och slappna av på ett annat sätt. Lite återhämtning =)

Denna veckan kommer att se lite annorlunda ut. Imorgon, onsdag åker jag Eila och Maya till Mossebo, för att förbereda inför söndagens kalas. Sen ska jag även passa på att träffa Edit och förhoppningsvis Ida också.
Vi ska ha namngivningskalas för Eila, och då det trots allt är vi som ska hålla i kalaset så kan jag inte begära att mamma ska fixa och dona inför helgen. Så det blir till att åka ner och se till att så mycket som möjligt är klart innan söndag. Måste möblera så att alla får plats, och handla maten. Så får se vad som hinns med. Mycket som måste göras, men ännu mer jag vill göra!
Det bästa hade ju varit om jag kunnat stanna kvar ända till söndag, men Tobias måste hämtas, och tårtan som jag beställt blir inte klar innan lördag morgon. Så får bli en snabbvisit hemma mellan fredag och lördag, även om jag gärna sluppit den resan. Ser ändå fram emot resten av veckan!

Om nått lite annat...
En av mina tankar innan föräldraledigheten var att jag skulle passa på och vara hemma så mycket som möjligt hos mamma och pappa. Blir ju inte så ofta när jag jobbar.
Jag trivs ju så bra där och det känns som att jag behöver hjälpa till hemma, och finnas där för att återgälda och tacka för allt dom gjort för mig, och ställt upp på. Känns ibland som att jag svikit dom när jag flyttade så långt bort.
Sen ser ju säkert inte mamma och pappa på det så, men det spelar mindre roll. =P
Har ju fram till juni på mig så är ju egentligen bara att åka, men vill ju inte lämna Tobias för mycket heller. Eila är ju trotts allt hans första barn också. ^^,

Skulle säkert kunna utveckla detta inlägget mer med tankar osv, men hoppar det så jag inte får en hel roman här!
Som avslut får ni precis som förra gången lite bilder: